om mitt självförtroende

Har en sådan där dag idag då jag känner mig jävligt dålig. Mitt självförtroende har nog egentligen aldrig varit bra. Jag vill inte säga att jag var mobbad i skolan, för det var jag inte men jag var aldrig med i gänget heller. Detta har förföljt mig genom hela mitt liv, det är väldigt sällan jag har fått höra att jag är bra på någonting eller att jag är snygg eller... ja ni förstår grejjen.

Min mamma är likadan, morfar hittade alltid något exempel på någon som var bättre på det hon gjorde & det har väl kanske smittat av sig en generation till.

Jag skulle vilja ha ett bra självförtroende, skulle vilja kunna gå fram till random tjej på krogen, tycka att jag är bäst i världen. Vem vet, en dag kanske jag kan & är men det är en lång resa dit.

Utan självförtroende får man inga tjejer. Jag är ett levande exempel, snart är det ett år sedan jag hade sex senast(!) men jag hittar inte vad jag vill ha. Jag har kollat nätdejting, jag har gått på krogen men jag hittar inte.

Det som skulle vara bäst för mitt liv nu tror jag är att jag skulle träffa en tjej som jag tycker om & som gör detsamma mot mig, få ett nytt jobb där jag stormtrivs (ett sånt jobb finns redan men det är ju på sommarmånaderna & även om jag gnäller på det jobbet också så trivs jag jättebra på Grinda). Saker som skulle göra livet enklare nu är att få en ärlig komplimang sagt direkt till mig & att kunna umgås mer med nära vänner.