Så går början på refrängen på låten jag lyssnar på nu... Martha av Tom Waits.
På något sätt så känns allt lite, lite lättare idag. Åtminstone som det känns nu.
Snart ska jag iväg till skolan där jag ska leka med flytande kväve & koldioxid. Är lite småpirrig utav upphetsning till att göra roliga saker med kvävet.
Har ni någon gång tänkt på hur musiken som spelas på radio alltid är glad när man är glad men när man minst behöver det så spelar dom deppiga låtar? Kanske är det så att när man är nere så tolkar man musiken på ett helt annat sätt.
Jag saknar att hålla hand, att pussas & att bara skratta med någon man tycker om. Framförallt handhållning då det är supermysigt & man blir glad av det. Om jag hade varit troende så hade ja bett till högre makter för att få det att inträffa men det är jag ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar